Santa Cruz 4 dagar

 

Är du en person som inte har hört talas om några specifika hikes i Peru men vet att det ska vara drömmlandet att hika i? Då kan denna artikel vara väl passande. Du har kanske läst i några forum om hikes vars namn inte säger något direkt fast bilderna du får fram på Google ser nästan overkligt vackra ut. Finns det verkligen en sådan otrolig natur? Absolut existerar den naturen, och häng med på denna historia om min första långa hike i Peru så får du se och veta mer.

Det var inte mycket som krävdes för att ta mig upp ur sängen denna morgon. Redan vid halv sju hade det börjat ljusna när jag tillsammans med min respartner och en amerikanare lämnade hostelet i tysthet. All tung packning lastades (som vanligt i dessa länder) upp på taket på minibussen som skulle ta oss till startpunkten av hiken. Med "oss" menar jag vår grupp för de kommande dagarna; en härlig blandning av erfarna klättrare, ett humoristiskt amerikanskt par, två tyskar (far & son), ett kinesiskt par, min slitvillige reskompis med smeknamnet "Brutalus" samt några till. Vi var totalt 11 stycken + guide och kock. Och jag får inte glömma att nämna de slitstarka som gör hiken genomförbar - åsnorna.

Solen kröp sakta fram likaså vi slingrandes längst de peruanska bergen allt högre upp. Vår vandring hade inte ens börjat men ändå var synen som skådades utanfor fönsterrutan spektakulär. Efter att vi stannat till för att betala inträde till parken och blivit välkomnade av den stora skylten "Bienvenidos a Huascaran National Park" så kändes det på riktigt.

"Nu börjar äventyret" var samtligas tanke.

Huaraz (staden) ligger på en höjd av 3000m. Det är rekommenderat att du först gör en en- eller tvådagshikes innan du beger dig ut på en längre tur, för att känna av sin kropp och hinna acklimatisera sig. Annars kan du få det lika jobbigt som det kinesiska paret fick som med vatten över huvudet störtade in på det stora äventyret direkt. Hikens inledning är hyfsat enkel (beroende på från vilket håll du börjar, läs mer under "Gå tillväga") om du startar från Vaqueria. Jag värmde upp innan med hiken "Lake 69" (Info om Lake 69) som är en endagarsvandring.

Dag 1

Efter en-två timmar vandring kände jag hur kroppen började bli varm och att det inte bara var en dagshike jag var ute på. Första dagen gick dock utan svårigheter och en vandringstid på cirka 3-4 timmar. Har du problem med första dagen, ja, då lär du få klurigheter med day 2, om det nu inte bara rör sig om en tillfällig formssvacka!

Vi alla tog oss till färdens första stopp där natten skulle tillbringas. Upp snabbt med tält och dyligt innan vår fiende mörket skulle svepas in runt 6:30 PM. Det hade blivit en bäcksvart natt om inte halvmånen och hans kära vänner stjärnorna lyste upp dalen vi var belägda i. En fantastisk plats för camping. Vi gjorde ett "mat-tält" som blev samlingsplatsen om kvällarna där värmen bevarades med värmeljus och våra egna kroppar. Roliga historier berattades och god mat slukades mindre varsamt. Var du oturligt nog tvungen att utföra din behov ute i det fria så var sannerligen "ute i det fria" det ideala uttrycket.

Jag lämnade tekoppen för några minuter och förberedde mig på en kall kommande stund. I gräset låg koskit lite var stans men med en höjd blick skådade jag de högklassiga bergen i en 360°C panoramavinkel. Ovanpå dessa sträcktes ännu högre toppar av glaciär och snö. Alla i unika former. Jag glömde nästan bort kylan av denna harmoniska stund och jag undrade om alla någonsin får uppleva ett sådant konstverk av moder natur. 

Dag 2

En övertrött jag klev upp ur tältet med inte mer än tjugo minuters sömn efter första natten och svingade några karate-sparkar runtom mig. Den höga höjden kan vara orsaken till sömnsvårigheter. Känner du huvudvärk och/eller mår illa kan de vara symtom på höjdsjuka och borde tas seriöst. (Läs mer pa 1177) Nåväl, vi svenska vikingar viker inte ner oss. Första frukosten bestod av bröd + ägg och samtliga såg glada ut av att se mat igen efter en tung förstanatt. Det var visst inte bara jag som sov illa.

Dag två var en höjdare till fullo och den krävdes sina muskler och lagrade kalorier. Bergspasset sträcktes längs vår sida i en allt högre lutning. Vi kom till nivån där valet var att fortsätta på den markerade stigen eller vika av för en mer avancerad del. Gruppen delades i cirka hälften och jag följde med guiden för den svåra. Nu krävdes både kondition och en del teknik då berget började få en viss lutning. Det tog sina svettdroppar innan vi var uppe och nu i molnhojd. Vi mötte ikapp restrerande av gruppen och alla var ytterst facinerade över vyn som erbjöds pa denna 4750 m.ö.h. Vilken känsla!

Dag 3 + 4

Vår guide var imponerad över vår flitighet från gårdagen eftersom vi även hann med att vandra upp till sagolika Arhuaycocha-sjön (som är ett maste för hikern!) Det bidrog till en lättare sovmorgon, och sovmorgon för hikers är allt efter 07:00. (Vår var till 07:15). Denna dag, som också blev den sista vandringsdagen, bestod av enbart nerförsbacke. Så easy peasy!

Vi vandrade två timmar i ett massivt bergspass och du bara väntade på att indianerna skulle dyka upp på sidorna med laddade bågar.

En flod följde vår väg eller vi följde flodens väg under dagen, tog ett par sköna vilopauser med snacks och rent flodvatten. Kossorna betade på sidorna, peruanska ungar kom ridandes på hästar och naturen var fortfarande slående. Det kändes verkligen som en seger när jag nådde dagens läger med ömma fötter och rygg!

Detta skulle bli slutet av det goda då vi hade vandrat tillräckligt bra så det inte behövdes någon mer vandring för morgondagen. Vi anlände till platsen runt 4 PM, tälten var redan uppslagna så det var bara att slå sig ner på en stol med lite möra ben och njuta stort. Jag kände mig oerhort nöjd med min första hike i de peruanska Anderna och rekommenderar stort denna vandring för andra. 

Start: Vaqueria
Mål: Cashapampa
Längd: 45 km

27 jul 2013

Comments powered by Disqus
 
 
 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)